Samtidigt får man ångest för det
I ett par veckor har det mesta känts otroligt tufft.
Jag är så TACKSAM att ni finns här och ger ert stöd goaste ni
Jag har tänkt ett tag på att säga .. men jag finner inga ord
En del utav er vet redan
Jag vill ju inte ha en gnällblogg men just nu känns det som den är det VAR DAG och jag inte kan göra något åt det !! Har helt enkelt ingen ork över . .. Jag förstår om ni tröttnar ...
Ni vet ju redan om allt detta med min onda kropp Känns som uppradning men..
Knät som inte håller längre .. Väntar på knä op med ett protesknä och hoppas det hjälper
Sen är de Alltid min fibromyalgi som stojar till allt konstant värk .
Ett diskbrock i ryggen och en höft gör allt ont utav min dumma "ankgång" när jag inte kan gå
Det allra VÄRSTA i detta Är min älskade PAPPA
Han har prostatacancer och har blivit palliativ patient nu
ingen vet något längre om tid och när
Denna JÄVLA CANCER!!!!! Ursäkta men jag Hatar den !!!
Här gnäller jag över mitt knä dag ut och dag in och så .....
jag kämpar vidare och tror stenhårt på att innan det här året är slut så kommer hela min kropp fungera bättre än vad den gjort på många år. Hoppas!! Året 2017 ska jag lägga bakom mej nu kämpar vi vidae på detta året
Just nu försöker jag ta en dag i taget. Januari 2018 kom inte med mycket bra. Det är nu det ska kämpas mot en ljusare och förhoppningsvis härligare tid längre fram. Men än är det många moment kvar att genomgå.
Var tacksam för varje dag som du inte har ont och även de dagar då du är sjuk med influensa, ont i ryggen eller en stukad fotled. Acceptera att det kan vara ett helvete, men var tacksamma över att det inte livshotande och att det kommer att gå över.
Jag njuter med min lilla familj Njuter utav att ändå vara här och mitt är inte livshotande
Men ja.. Samidigt får man ångest och skyldighet över det
Känner ändå mina fina jag har berättat och att ni är här med mej
snygg blogg :D